Laime Latviesu - lycka på Lettiska

Laima Latviešu
Lycka på lettiska

Laima-klockan - Laima är Lettlands största chokladproducent och denna klocka har alltid varit en favoritmötesplats i Riga, eftersom den står presis vid
Lettlands Frihetsmonument (bilden bakom) det ärfrån 1935 av Karlis Zale.
Med smeknamnet Milda har hon stått här genom krig och ockupationer.

Hela april och maj, 2005 befann jag mig i Riga, Lettland som Artist in Residence , genom NIFCA (the Nordic Institute for Contemporary Art). Jag ville undersöka hur lycka ter sig i ett gammalt kommunistland, som dessutom tidigare "alltid" varit ockuperat, bortsett från åren mellan världskrigen. Det visade sig dock vara enormt mycket mer komplicerat än jag någonsin kunnat föreställa mig att ens komma i kontakt med människor där, även om många talar engelska eller tyska.

Hur kan man vara lycklig på en plats där ett leende är en lika stor
raritet som hövlighet? Där människor som man sett i samma byggnad
närmast dagligen inte hälsar tillbaka, fastän man hälsar på lettiska?
Där man på restauranger får sitta hur länge som helst och vänta på
menyn och senare även maten, men där personalen, däremot, är så
snabba med att duka av att man knappt hinner svälja sista tuggan? Därmänniskor släpper dörrar rakt i ansiktet på en och går in i dig på gatorna?


När jag precis anlänt upptäckte jag Skridskobanan på Livtoget mitt i centrala Riga.	Alla mina besökares ankomst till Rigas flygplats.	Kaféer som tillverkar delikat choklad för hand, vilket man kan se medan man avnjuter den.

Jag hade trott att sång skulle vara ett sätt att finna lycka i Baltikum, med tanke på den blodsbefriade Sjungande revolutionen i Estland 1988 och framåt. Natt efter natt samlades massdemonstrationer för att sjunga och slutligen innefattade de 300 000 ester (d v s mer än en femtedel av befolkningen) i Talinn för att sjunga de förbjudna nationalsångerna och rockmusiker spelade. Den Sjungande Revolutionen varade i fyra år med olika protester och försvarshand-
lingar. De jag pratade med menade dock att det är "så länge sedan"(...) och att det numer snarare är exempelvis mat som gör letter lyckliga. Personligen tycker jag dock att det mesta jag åt där smakade frityr och inte alls var gott, så kan inte alls förstå den lyckan. Därför kommer jag här istället att avslöja vad som gjorde mig lycklig under min tid i Lettland.

Lettlands nationalopera
Både Tosca och Aîda
var helt fantastiska

Blomstermarknad på Têrbatas iela och i Cantralmarknaden i de gamla Zeppelinhangarerna

Alla duktigamusiker som
uppträder på Rigas gator.

Uteserveringarna på Domtorget

Skinnrocken jag köpte på Centralmarknaden

SPA. Här Maja i Jûrmalâ

Klicka för att se
Laima - happiness - lycka.mov

Kan förklaringen till min svårighet att få kontakt med letterna ligga i hur de behandlas av oss västeropéer?

Avslutningsvis anser jag att alla som planerar en vistelse, om så bara under några timmar, i Baltikum bör läsa Med Högklackade Skor i Sibiriens Snö av den lettiska utrikesministern Sandra Kalniete. Nej; alla som bor i Norden bör egentligen läsa den.