University
of Witwatersrand, där vi studerad, har varit rasblandat sedan ett tag;
Nelson Mandela pluggade t ex juridik här i sin ungdom. Undervisningen
är uteslutande på engelska, medan många andra universitet
bara undervisar på Afrikaans. Afrikaans är en variant av Flamländska,
som annars talas i Holland och Belgien. Fastän Wits varit rasblandat
rätt länge är idag t ex konst-avdelningen till allra största
delen vit. Jag tror det fanns färre än tio svarta elever
där nu. Vår utställning , This Is not How It (Usually)
Is, visades påMarket
Theatre Gallery under två maj-veckor. Market Theatre har länge
stötts av SIDA-bidrag, från Sverige. |
Flätorna jag har på bilden tog tre dagar för en ensam
frisörska att göra. Hon bjöd
mig därför på lunch en dag; larver och lever.
Så nu vet jag hur larver smakar; det är inte direkt en smak-sensation,
kan jag avslöja. Medan jag hade flätorna
ropade många svarta 'hey sister!' , jag fick komplimanger, blev
utbjuden och fick
verkligt possitiv uppmärksamhet. Annars är jag lite förvånad
över att jag upplevde sydafrikanderna som så avvaktande. Den
höga kriminaliteten har säkert gjort människor så misstänksamma
och segregationen försvårar nog ytterligare tillit till okända.
Till skillnad från i USA och på den europeiska kontinenten kände
jag mig faktiskt inte särskilt välkommen i Sydafrika, måste
jag säga. Det finns inget levande vatten i Johannesburg, utan det byggdes
upp när man fann guld-ådrorna vid Witwatersrand. Skogar finns
inte heller, för det är så högt över havet, så
det kändes lite jobbigt för mig som norrlänning. Vildmark
fick vi dock på safari i Krüger-parken, i norra Sydafrika. Safari
innebär dock inte att man, som jag trodde bor i tält, utan i små
bungalows i en lyxig lodge med pool och allt, det hela inhängnat i
ett privat reservat precis utanför Krüger. Vi åkte bil,
vilket gör att man får se fler djur,
tack vare att de inte känner lukten av människa, så är
det ju säkrare och man kan vara precis
invid där rovdjuren äter ett byte.
Vi såg mycket djur, så det var mycket lyckat. Hösten, då
vi for är bra, men vintern är ännu
bättre, för då syns djuren bättre då inga blad
på träden döljer djuren. Big Five; lejon, elefant,
afrikansk buffel, leopard och noshörning, är mångas mål
att få se och vi lyckades nästan + såg så mycket
annat! |