|
I
november 2001 lades en ny dimension till Happiness as an Art-project
genom att jag på dr
Kataria's
School of LaughterYoga, i Mumbai, Indien lärde mig
dess metoder och filosofi. I Indien utnyttjade jag också alla
tillfällen att intervjua och lära mig av de människor
jag träffade från olika delar av samhället.
Lycka ur de underpriviligierades perspektiv genomlystes vid vistelsen
på ashramet Kasturbha Savodaya Mandal i Madhan, i provinsen
Maharashtra. Där firades också ljushögtiden Diwali,
till lycko-gudinnan Lakshmis ära.
Synen på lycka i Indien har både likheter och stora
skillnader, jämfört med i västvärlden. Detta
är något som visat sig genom diskus-sioner med såväl
förmögna
som de som knappt äger kläderna de bär.
Tyngdpunkten
i Happiness as an Art-project är att finna likheter och skillander
i uppfattningen om lycka och olycka runt om i världen. Kanske
kan man komma
fram till en universiell defi-nition av lycka som begrepp och känsla?
Den rent medicinska definitionen på lycka, vad gäller
vilka ämnen, däribland signalsub-stanser, som styr vår
uppfattning om lycka och olycka har resulterat i ännu ett lager
av Happiness as an Art-project. En inbjudan till mig att delta som
observatör vid ett seminarium för Sveriges neurologer
är ett exempel på vad det intresset fört med sig
.
Projektet Happiness as an Art-project är mycket komplext och
pågår ännu, så jag hoppas det kommer att
ta sig många fler uttryck i framtiden.
|